Riktigt så är inte fallet, just nu iallafall.... Dagis inskolningen började i måndags och har väl gått helt ok måste jag säga... Fantastiskt god mat, söta små kompisar och roliga leksaker! Zacks dagis har väl det mesta man kan be om förutom en liten detalj som hela familjen Jelver/Bengtsson märkt av - underbara fröknar... Jag vet vi kanske är lite snabba på att döma och jag om någon hoppas innerligt att vi har fel men just nu känns det inte riktigt 100.... Måste kanske tillägga att vi kommit in på vårt 3e val och kan därför ha lite förutfattade meningar - de är ju som sagt inte "Paletten". Men ändå!
Nåja det gick hur bra som helst de första 3 dagarna, då mamma var med men idag gick det (ursäkta språket) käpp rätt åt helvete! Jag lämnade honom halv 10, lekte i 5 minuter sen var det dags att gå... men hjärtat i halsgropen gav jag min lille skrutt en kram och sade - såja gubben, nu går mamma, lek du här med alla dina kompisar så kommer mamma tillbaka sen... Jag vände mig om för att gå och det är då det kommer... paniken.... jag har aldrig, inte ens när han slog tänderna i bordet, upplevt något värre! Stora krokodiltårar och en liten kille som springer mot griden.... Jag hör i mitt huvud vad hän tänker - mamma vad gör du, lämna mig inte här själv.... vad har jag gjort för att förtjäna detta?!?! Men mamma bara gick, så som fröknarna hade bett henne att göra... Och världens finaste lille kille blev lämnad ensam kvar (kanske inte ensam men så känns det) Åhhhh varför var det ingen som förvarnade mig!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar