Sen var det dags, barnmorskan var supergullig och vi vägde och mätte vår lille prins!
75cm lång och 9300g tung.... Bra där! Efterföljande 10 minuter var desto värre... Jag hade förberett en macka (Zacks favorit) så att han iallafall skulle vara lite upptagen när sticket gavs... Sist vi tog spruta vägrade han nämligen sitta still så jag fick hålla fast honom vilket bara gjorde saken ännu värre...
Zack fick sin macka, visade stolt upp den för barnmorskan och log sitt busigaste leende, sen kom chocken, hans ansikte förvreds i smärta, hans underläpp darrade, han greppade tag i min arm och gav mig en blick som sade - mamma varför gör dom så här??? sen kom gråten... stackars liten, och precis när han hunnit återhämta sig var det dags för det andra benet.... Fy vad elakt!!!
När vi var klara tyckte mamma det var dags för belöning - nya kläder! Är man 75cm lång börjar det bli dags för storlek 80, och det tog jag fasta på!
Zack somnade till i vagnen och när han vaknade tittade vi förbi öppna förskolan och lekte lite innan det var dags att gå hem och laga mat... Det blev pannkakor - Zacks favorit! Allt verkade vara frid och fröjd men i morse vaknade liten halv 5 och var ledsen... Nu på morgonen visade tempen 38,6 och den annars så stora aptiten var inte på topp... Idag blir det nog mys hemma så vi kan samla krafter inför morgondagen, det mår vi nog alla bra av...
En liten kämpe!
Krya på dig Zacken, puss puss!
SvaraRadera